Hej TaTK! Alex Viktorovitch från USA här igen. Jag tänkte berätta lite om min vår, hur säsongen har gått hittills och vad som väntar. När jag anlände i Januari satte träningen och matcherna igång direkt. Jag har lyckats klättra upp till fjärdesingel, och numera tredje. Vi gjorde bra ifrån oss som lag mot de något sämre skolorna men i februari var det full rulle. Vi reste till Georgia Tech och kvalificerade oss till Indoor Nationals, vilket är ungefär som mästerskapet för de sexton bästa tennislagen i division ett. Den spelades i Madison, Wisconsin där jag fick känna på riktig kyla igen. Jag personligen spelade bra tennis och tjänade ihop tillräckligt många vinster för att få en personlig ranking på 72. Som lag, blev vi rankade 16, men detta ändras från vecka till vecka. Hädanefter har vi rest både till Florida, New York, Maryland och även spelat otroligt många hemmamatcher. Till lite sämre nyheter så skadade jag min vänstra handled för cirka tre veckor sedan så jag har inte kunnat spela fullt ut, då jag inte får använda min vänsterarm. Jag lever i tejp och ett stödjande skydd och majoriteten av mina träningsdagar består av behandling och rehab. Doktorn och min fysio påstår att ligamentet i alla fall mår bra och att vi förhoppningsvis kan börja slå på bollen inom några veckor när smärtan är över. Tills dess kämpar vi på med slicen, att bli starkare i gymmet och en positiv attityd. Generellt skulle jag påstå att det har gått framåt och jag trivs aningen bättre än i höstas, men jag saknar givetvis Sverige. Skolmässigt tar jag fem tunga businesskurser vilket innebär att jag sällan får tid över till annat än tennis, skola, lite matlagning och vila. Kikar på när andra sporter spelar då och då och väntar på varmare dagar. De kommande veckorna spelar vi hemmamatcher innan vi äntligen åker på vårens roligaste tävling: Conference. I år spelas den i Middle Tennesse och om vi vinner och/eller är rankade tillräckligt högt i slutet på säsongen så borde vi också åka på NCAA, vilket är det slutgiltiga mästerskapet för de allra bästa collegelagen. Om jag snart kan spela igen så hoppas jag verkligen på att jag kan få tävla i individuella NCAA, dit jag kommer med om jag är rankad 64 eller högre. Just nu jobbar vi dag till dag och inom bara några månader ses vi på Tennisstadions älskade grusbanor igen. Ta hand om er!
